08-519 475 10 info@sfvf.eu

Under större delen av det här året har allbilsverkstäder missgynnats och gasfordonsägare har tvingats köra onödigt långa sträckor, för att få sitt gasfordon kontrollerat.

Många allbilsverkstäder är inte med på en ”lista” som godkända verkstäder för gasfordon.

Detta har inneburit att fordonsägare har fått ökade kostnader och en onödigt hög miljöpåverkan. Det finns också verkstäder som får en ansträngd ekonomi på grund av att de inte är med på ”listan”.

Skälet är att Transportstyrelsen och Swedac inte tolkar Författningssamlingen på samma sätt.

– Fordonsägare och verkstäder mailar och ringer oavbrutet till oss i detta ärende, säger Bo Ericsson, vd för SFVF.

I våras krävde helt plötsligt Swedac, under sin revision av besiktningsföretagen, en noggrann verifiering av verkstäder.

Det ska ske enligt nuvarande rutin, för verkstäder som inte är fordonstillverkarens godkända representant, det vill säga att verifiering av bland annat kompetens ska ske under besök på verkstaden.

För att vara 100% säker kontaktade SFVF utbildningsföretag som utbildat både fria och märkesverkstäder. Utbildningsföretagen i sin tur skickade listor till oss över verkstäder som de har utbildat. Dessa listor har SFVF skickat till SWETIC och Tord Fornander som är ordförande på SWETIC.

– Vi finner det anmärkningsvärt att listor från fordonstillverkarens godkända representant accepteras men inte från SFVF och utbildningsföretagen. Enligt Konsumenttjänstlagens paragraf 4 ska arbetet ske fackmässigt. Hur kommer det sig då att allbilsverkstäder måste genomgå en extra kontroll, trots att vi har kunnat visa att kompetensen finns via utbildningsföretagen, undrar Bo Ericsson.

Nu tvingas alla allbilsverkstäder, trots SFVF och utbildningsföretagens intygande, visa sin kompetens vid besök hos besiktningsföretagen. Det känns än mer olustigt eftersom Swedacs Generaldirektör Ulf Hammarström nyligen gjorde följande uttalande:

”Ackreditering är ett system som tillämpas inom ett stort antal samhällsområden. Det skapar tillit och säkerhet i varor och tjänster, stärker svenska företags konkurrenskraft och bidrar till rättvis handel”. (Läs mer här)

Konkurrenslagen innehåller två centrala bestämmelser, en som förbjuder konkurrensbegränsande samarbete mellan företag (2 kap. 1 §) och en som förbjuder företag med en dominerande ställning att missbruka sin marknadsmakt (2 kap. 7 §).

Det första förbudet gäller när företag samarbetar för att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på ett märkbart sätt eller på sätt som ger sådant resultat. Karteller är ett exempel på sådant förbjudet samarbete.

Det andra förbudet gäller när företag missbrukar sin dominerande ställning på marknaden. Det är inte förbjudet att vara dominerande. Däremot är det förbjudet att missbruka sin marknadsmakt.

Konkurrenslagen “gynnar” de små företagen. Många typer av samverkan mellan små företag omfattas inte av förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete, om de inte tillsammans kontrollerar en väsentlig del av marknaden.

Förbudet mot missbruk av dominerande ställning är också till nytta för de små företagen, eftersom det ofta är de som drabbas när ett stort företag missbrukar sin marknadsmakt.

– För vem arbetar Swedac, avslutar Bo Ericsson.